,
Till Merimaskus kulturlandskap hör åkrarna med sina skogsspalter, samt de vackra ängarna och de gamla hagarna med sina enar.
Kollola omnämndes som Isotalos torp redan på 1820-talet. Byggnadens gamla exteriör och inredning är mycket välbevarade. I det lilla husets kök på Kollola fanns Merimaskus första telefoncentral, som var i funktion till år 1945.
Villivuori har en stor betydelse i Merimaskus kulturhistoria. Efter istiden var Villivuori ett kalt skär, men under bronsåldern 1500–300 f.Kr. fanns det redan lite bosättning i området. De forna gravruinerna – gravrösen – vittnar om detta.
Merimaskus första träkyrka hade byggts redan år 1648 vid kyrksundets strand, intill vattenvägen. År 1726 byggdes i stället den nuvarande korskyrkan som är den sjätte äldsta träkyrkan i Finland i varaktigt bruk.
Den gamla gravgården omgavs redan på 1800-talet av ett stockstaket. Det nya staketet, som byggdes på sommaren 1995, är gjort i samma stil. Till den gamla gravgården kommer man genom det historiska portrummet vars väggstockar är från 1700-talet. Portrummet har fungerat som en allmän mötesplats och församlingens officiella tillkännagivanden har funnits där till påseende. Portrummet med sina gärdesgårdar har skiljt helg och vardag från varandra.
Guidade runturer i kyrkan för grupper kan reserveras från Nådendals Turistinformation.